Som vanligt under senaste tiden ska jag även nu klaga över mina tonårsproblem med sömnen. Jag är trött, så trött. Jag får väl skylla mig själv. Att sova hos pojken i sitt Sollentuna, inse att man borde sova då klockan runnit iväg till någonstans runt 04 och acceptera eller snarare be om ett telefonsamtal runt 11-tiden och samtidigt vilja sova till klockan 15 är ingen smart kombination. Men det var så det gick till, jag ska inte klaga, det var mysigt trots man inte skulle bangat på en eller två timmars sömn till.

Började på lördagen med en relativt trevlig ridlektion, senare dra sig in i duschen och vid 19 köra iväg mot Sollentuna. Middag, tv, film sedan blev klockan så pass mycket att man låg och halvsov i soffan. Att dra sig till sängs var väl vad vi båda satt och längtade efter i den sekunden, och så blev det. Från att lägga sig runt tolvslaget till att inte somna förens vid 4, det är dåligt. Men vad ska man säga? På något skumt vis hann någon sorts hyperkick drilla fram över mig innan sömnen tatt över. Att vara still över huvud taget var ett litet problem.

Söndagseftermiddagen gick åt till att handla färg, golv och få verktyg för att alldeles snart ta tag i omvandlingen av sovrummet. Bara ikväll har jag hunnit med att få upp till 4 fulla kassar med föremål som ska sparas, och en svart säck som det bara är att köra iväg till hagbytippen med. Rummet blir bara större och större, målet är tomt. Känns en gnutta sorgligt.

Nu på nattkvisten får det bli gitarren ett tag, någon minut eller två. Skulle inte bli förvånad om jag somnar i sittande ställning.