För att vara en oerhört slapp dag har den varit otroligt ansträngande. Börjar med en slö tisdagskväll/eftermiddag med Alex där GuitarHero, film och sova i princip var vad vi underhöll oss med. Sedan idag blev det en s.kl idrottsdag, dvs bowling 11-12.30 för att sedan ta en runda och utforska självaste staden, city. Otroligt trevligt men ändå så otroligt utslitande.

Resten av de få timmarna av kvällen som stod kvar har gått åt att sätta sig ner, försöka dra sig ner i historia-böckerna med avsnitten om WW1, Ryska revolutionen och Mellankrigstiden och sedan sitta som paralyserad och försöka tränga in information i hjärnan. Inte det lättaste må jag säga då koncentrationen har låg batterinivå och näst intill vägrar att ta till sig något av vad som står i texterna.

Slår man ihop behovet av att plugga, konsentrationsbesväret, beslutsångesten angående gymnasievalet, tröttheten och en bror och en pappa på en och samma gång går det för långt. Bubblan spricker, vattnet rinner över, tråden går av och ja, allt det där. Däremot har jag fått höra att "efter mörker kommer ljus", "efter uppförsbacke kommer nedförsbacke" etc. Får hoppas på att SO-provet imorgon blir den sista ansträngningen nu, för sedan kommer ju sportlovet då världens(om inget annat mairoteten av sveriges) individer drar sig mot snöpalats, eller helt enkelt gör som jag och stannar hemma för att mixtra med sitt sovrum och bara umgås med vännerna och pojken man håller kärt.

Ibland, egentligen ganska ofta, får jag för mig att säga "Sova är överskattat!", men just nu har jag bara kraft att säga emot mig själv. Efter det har gått flera veckor där man bara känt sig ockuperad av allt och fritiden är knapp är lov och några lediga dagar precis vad man behöver.