Igår var jag och Cissi och kollade på Andreas Grega's spelning på grönan, och herregud vad publiknära människa, och vilket drag! Blev en hel del stagediveingar, vandringar ut i publiken och trevliga prat-/testunder (och självklart en hel del bra musik). Livad spelning, men så oerhört värd. Minst sagt fräsch kille!

Hurra för aktiva bloggare! (och jag tar inte åt mig, inte det minsta...)

Lovet började skapligt förvirrat. Gick och kollade på Mando Diao och Teddybears in på de närmsta dagarna (imorgon blir det Miss Li och sommarlovet är fullproppat med diverse konserter) vilket var skitkul och det var rejält värt. Men under tiden jag har mått på topp har jag även legat på botten av ett visst skäl. Skälet hänger sig kvar ännu, men det lättar, och har jag tur släpper det fullt ut eller tar ett stadigt grepp om mig.

Hur som helst, igår blev det en kväll med Wille och Isabelle. Mamma och pappa var borta hos en av mammas arbetskamrater, så vi passade på att baka. Vit chokladmoussekaka, eller nåt åt det hållet. Dock blev vår rätt brun av sig eftersom vi valde att blanda vit och vanlig ljus choklad. Resultatet blev helt okej, 5/10 hallon. Skulle resultatet sättas idag istället skulle det blivit klart bättre, jag tror jag kommit på vårt fel...!

Each new day in suburbia brings with it a new set of lies. The worst are the ones we tell ourselves right before we fall asleep. We whisper them in the dark, telling ourselves we're happy, or that he's happy. That we can change, or that he will change his mind. We persuade ourselves that we can live with our sins, or that we can live without him. Yes, each night before we fall asleep we lie to ourselves in a desperate, desperate hope that come morning -- it will all be true.

Ja, första skolåret har tagit sig till sitt slut, helt sjukt fort 1an gått. Kompade Katta till Eva Cassidy's version av Time After Time vid avslutningen, gick väl okej för att vara min debut och för att hata stå framför publik. Vi fick åtminstone applåder (och en och en annan komplimang)...

Snart drar det iväg till Ängsan för att grilla med från en början bara klassen, men slutade med halva ettorna. Förväntar mig en supermysig avslutningskväll nu, sedan blir det 11 veckor tills man får se varandra igen. Jag kommer sakta dö inombords av saknad, men får hoppas att sommaren blir fin ändå.